Så var det det där med att träna uthomhus, det är inget som jag är speciellt bra på normalt sett. Denna våren har dock gett tillfälle att njuta av fint väder och löjligt vacker utsikt. Det gäller att passa på nu innan alla insekter intar luftens teritorium och genererar en smärre lunchbox samtidigt som man försöker att andas. Ett par gånger har jag och min kollega gett oss ut på en cykeltur (som den nedre bilden visar), tuffa som få. Cyklingen visade sig vara det bästa som hänt sen jag red ute, en riktig frihetskänsla och förhoppningsvis något jag kommer att göra flera gånger under sommaren. Ljuvligt! Mer frihet!
Löpningen igår var allt annat än en dans på asfalt, tunga ben och en känsla av åska både i luft och huvud. Kämpandes och flåsandes tog jag mig sakta framåt. När jag väl avslutat min runda och slängde en blick på min pulsklocka insåg jag att jag lyckats med den snabbaste tiden någonsin, hur gick detta till?