En underbar helg är snart slut, jag sitter uppkrupen i soffan. Söndagen avslutade med ett mycket trevligt restaurangbesök, en oförskämt bra sätt att låta veckan lida mot sitt slut och ladda om inför en ny. Igår var tanken att jag skulle ta en sovmorgon, det tacklade jag snabbt bort genom att ställa klockan och möta upp Christine för en promenad. I samma stund som klockan ringde kände jag att detta inte var en bra idé, regnet vräkte ner utanför fönstret och huvudet kändes tungt. Men lika många sekunder som det tog att ta sig ner för trappan tog det att ända sig. En bra lördag borde alltid börja men en promenad. Efter dryga timmen i regn bestämde vi oss för att avsluta på bästa sätt - med varm choklad. Ute, under ett parasoll och en filt. Mysigt som heter duga!
Älskade tokunge, jag börjar mer och mer förstå den kärlek man kan känna för sina barn. När en 2-åring galopperar mot en och skriker ens namn kan man inte annan smälta och lova han/henne hela världen. I vanlig ordning innebar mitt besök hos Pettersson/ Davidsson 375 varv kring köksön, jagandes efter Emma. Efter ett antal varv passade vi på att köra lite yoga. Happybaby heter posen och det är inte utan att detta är världens naturligaste för alla mindre barn. Fake it untill you make it heter det väl?
Jag fick följa med till Riccardos under eftermiddagen och fylla på med energin som vi förbrukade under förmiddagen. Jag och Emma delade en bägare med tre kulor, mums! Chokladvecka och det fanns alla varianter på chokladglass. Mysigt att få tillbringa dagen med denna fina familj. När vi kom tillbaka till stan följde Linda och Emma mig hem. Eller ja, jag och Emma hade löptävling hela vägen. En gallskrikande 2åring blev tvångsplacerad i vagnen hemmåt, då vet man att man kommer att vara saknad. Älskade unge, vad jag tycker om dig! ♥ (...och resten av din fina familj)