Idag är det en ganska sorglig dag. Vi har tillbringat två dagar här i Kampala nu vilket innebär att vi kommer att lämna större delen av gruppen på flygplatsen senare idag. Det känns såklart både roligt och läskigt med ett helt gäng nya människor som kommer om ett par dagar. Jag kommer definitivt att sakna Veronika som ni ser på bilden ovan och hennes två söner som varit med på resan. Vem ska jag nu gå upp mitt i natten med och kissa i buschen och fnissa nervöst samtidigt som vi undrar om vårtsvinen ska attackera oss. Eller högt fundera över vem som egentligen har rätt att sova närmst stegen? Hitta sjalar med I varje stad som vi besöker. Eller för den delen teorrisera alla med ytterligare ett givande program med sommar i p1?
Det känns lite tråkigt att inte kunna dela med mig av fler bilder för att uppkopplingen mestadels är obefintlig. De får komma i efterhand helt enkelt, samtidigt är den ouppkopplade tiden värdefull och välbehövlig.
Formen med att resa på en buss är både härligt och stundtals jobbigt. Det är tredje natten nu med lite halvbra sömn. Till vår lycka är mornarna desto bättre, solen går upp till ljudet av kacklande hönor och morgonpigga människor. Vi unnar oss en för-frukost för vi "vaknade" bara 2h innan den ordinarie frukosten skulle serveras. Men it's all good, god frukost och gott sällskap ger en god morgon!
Hej Vännen!
Härligt att läsa om dina äventyr ffa när det är ösregn och 15 grader här hemma! Ser verkligen fram emot en fin ppt med bilder från alla underbara ekosystem du har vistats i ;-)
Kraaaam